Målningarna vilda tuvor kom till efter utställningen Mylla som en uppföljning av det halländska landskapet och samtidigt som mina konstelever byggde upp krukor i keramik. Eleverna fick fördjupa sig i olika kulturers former och estetik när det gäller krukor och samtidigt låta krukan berätta om en viktig händelse i deras liv. När jag målade mina krukor var jag mitt uppe i tankarna om att lämna Halmstad så det är även någon slags kärleksförklaring till marken här. Jag funderade över naturens former och ville ogärna klippa ned gräsmattan som växte sig vild och vacker. Jag reflekterade över människans behov över att skapa ordning i det vilda. Att vi behöver både det vilda och det lugna för att kunna växa som människor.
Krukorna blev landskapspoesi där det finna ett ljus uppifrån som av solen och en mörkare bottenfärg. Krukorna är som kroppar, bägare vi kan fylla med liv och samtidigt tömma ur, dela med oss av. Krukorna är inte perfekta utan levande och mänskliga i formen. Jag har skapat ordning i ljus och färger men behållt en otydlighet, som att fånga något som rör sig och ändå vilar. Som inspirationskälla lyssnade jag på musiken "vill du" av Allis Trio, en av deras allra vackraste kärlekssånger.
När jag målade krukorna skapade Modesty Jackie Sofronenkoff vilda hästar i ståltråd och papier maché och jag blev väldigt inspirerad. Två olika temperament, men ändå så nära varandra i uttryck. Jag ville att vi skulle ställa ut tillsammans och letade efter en lämplig lokal nära naturen i Halmstad. Båthuset i Bastaskär lockade med sitt mysiga café nära havet. Det kändes som det saknades något och jag kom att tänka på Stefan Nilssons solförmörkelsebilder från Kina och frågade om han ville vara med. Och det ville han. Så nu blir det krukor, vilda hästar och solförmörkelse från Kina.
En liten utställning i båthuset sista helgen i Augusti 27-29/8 2010
