green traces/gröna spår   

 

min första offentliga utställning i Australien hämtade sin inspiration från längtan efter grönt! 

 

den australiska vintern 2006 påminde om en blåsig torr höst. regnperioden uteblev... våren kom, men utan forsande bäckar och vårblommor. Torrt gult gräs vajade på fälten under sommarens månader och man fick bara vattna trädgårdarna nån timme under helgen.

 

Saknade det färska saftigt gröna, men njöt samtidigt av värmen, solen och den sköna brisen vid havet.

 

I januari kom en värmebölja med över +35 grader varmt under ett par veckor och vi åkte till Innes National Park, York Peninsula för att campa och svalka. Vi var alla fascinerade av de låga knubbiga växterna och buskarna med luddiga krulliga blad för att hålla kvar fukten och undvika solen. överlevare! Vi vandrade på stigar och stränder och fotograferade.

 

Jag var för rastlös för att sitta ned och teckna. Ville röra mig i landskapet och ta det in! Såna härliga vidder och nästan inga människor. Ljuvligt turkost kallt hav mjuka höga sandiga dynor. Ett paradis!

 

Jag hade egentligen tänkt ställa ut helt andra bilder, de allra första med den australiska röda myllan, men när jag visade fram mina alster för Julie på Lipson Café tyckte hon att de gröna utkasten var spännande. Hon hade aldrig haft en grön utställning.

 

Grönt är svårt. Fick måla mindre format för att det skulle fungera. Tecknade med fet krita på fotona (5x7cm) och prövade mig fram, sen beskar jag och förstorade några av dem till 50x50cm på 300g papper och kompletterade med flera. det var kul, målade grunden med svart tusch och vidare med akryl och krita. sen köpte två stora dukar, längtade efter att måla på duk (110x110 cm med bred kant). Målade sandiga ljusaockra toner tillsammans med det brända rödbruna, grågröna och mörkt turkosa... Innes färger.

 

Den första hösten i Australien var för mig ett sökande i måleriet. helt andra färger och det var svårt att landa i nya rutiner och rytmen i vardagen.

 

saknade närhet och bekräftelse hos andra konstnärer och anmälde mig till en workshop med InterPlay, en rörelse där man använder dans, sång och det fria berättandet som uttryck. jag fick där kontakt med Tony Hole som fascinerade med sitt sätt att dansa. jag kunde känna det han dansade! han spelade flöjt och olika typer av trummor. Vi började samarbeta. han var också sugen på att pröva nytt, läste mina texter, tittade på bilderna och arbetade vidare med musik och dans.

 

På vernissagen till Green Traces gjorde vi en liten föreställning med mina texter varvat med Tony Holes dans och musik.